Knocking on heavens door

Det är mig ett stort mycerie, vad det är grannarna gör ovanför oss. Varje dag knackar det i taket, som om någon slog med en liten hammare. Inte speciellt högt eller störaden. Men ändock, knack, knack, knack. I flera timmar. Vi har avskrivit älskog eftersom det är lite väl taktfast och fram för allt väl länge. Renovering kanske. Men blir de aldrig färdiga? Femkamp? Tja, inte helt omöjligt. Kanske ligger det en undangömd släkting, släktens skamliga hemlighet, i ett rum. Kanske den undangömda släktingen försöker meddela sig med omvärlden genom dessa knackningar? Tja, lika troligt som allt annat. Fast borde personen då använda nån form av typ morsekod eller nått. Inte bara knack, knack, knack.

Tja, det ger sig väl till slut kan jag tro. Det mesta gör det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback