WoBWorld

Vi har ju en motionsapparat stående i vår tsovrum. En såndär cykel utan sadel men med två handtag som rvänger fram och tillbkaka., Ja ni fattar grejen. Jag tittar på den där appareten då o då och tänker väl så småningom försöka mig på att springa, eller cykla eller vad tusan man nu säger om det man gör på en sådan apparat. Men det är märkligt hur man kan skjuta upp en sån sak. Jag ha,r inför mig själv, skyllt på allt från nästäppa till hotande hjärnblödning. Nån gång har jag ställt mig på redskapet för att åtminstone påbörja en god vana. Men det har oftast stupat på min synnerligen dåliga kondition. Jag orkar med en fem minuters tripp innan svetten står som ett skyfall runt mig, hjärtat slår på gränsen till hjärtflimmer och jag andas som en fisk på torra land.

Men nån gång så. Då ska jag klara iaf 6 minuter.