WoBWorld

Sitter och är lite koffeinpigg efter ett antal koppar kaffe. Men jag orkar liksom inte göra nått åt det. Så jag sitter på min stol och stirrar ut genom fönstret som en nyfiken men nervös ekorre. Jag vet ju att vi idag har min moder och hennes mat-handlande på schemat, men det orkar jag inte riktigt oroa mig för än. Hon skall med idag och hon är den enda nu levande varelse jag vet som kan handla grönsaker i två timmar. Hon klämmer och känner, jämför och kalkulerar, allt medan man själv redan handlat färdigt allt man skulle ha och nu brinner av önskan att komma ut ur affären.

Det är ju en av alla de saker jag har svårt för, att gå i affärer, stå i kö och allt det där som krävs för att få mat att ställa på bordet. jag vill göra det så fort och smärtfritt som möjligt. Min moder å andra sidan ser handlandet som ett rent nöje, å till den milda grad att hon drar ut på det så långt och länge det är möjligt.

Som sagt. Detta har jag än så länge framför mig.

Livet är väl ändå... underbart!