Katter, nästan fullmåne och mitt fula jag.

Tusan. Jag som skulle gå och lägga mig för att sova den oskyldiges sömn får stanna uppe en stund till. Jag var ute på balkongen för att ta ett snabbt bloss. Det är kallt kan jag berätta. Precis när jag skulle in smet Lancelot, vår hankatt, ut och hoppade elegant upp på fönsterbläcket precis balkongen. Där brukar våra stora katter ligga och spana titt som tätt. Men nu ville jag ju stänga balkongdörren och krypa till kojs. Nu får jag vackert sitta uppe och vänta på att höge herrn krafsar på dörren för att bli insläppt. Visserligen kunde jag ju föröka locka in honom med ljuva ord, men det brukar aldirg funka på honom. Han bara tittar på en som om man är dum i huvudet och ligga kvar. Lancie kommer när Lancie vill.

Så nu sitter jag här och är jätte trött och väntar på ett kattkräk som luftar sig lite. Hur kul är det? Man kanske borde passa på att få något gjort. Sortera filer eller nått, men jag bara orkar inte. Min stackars lilla barnakropp vill nana och jag får liksom bara hänga med. Ute är det kolsvart och fullmåne. Eller nästan fullmåne. Det är visst på lördag som månen är helt och hållet full. Men den är rätt stilig redan nu.

Så, nu bestämde sig katten för att knata in och då kan jag stövla iväg till sovrummet för lite skönhetssömn. Gud skall veta att jag behöver det. Man vinner inga skönhetspriser precis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback