Botten när allt är botten.

Förrgårdagen och gårdagen var riktiga pinor. Och idag är det väl inte så mycket bättre fast jag känner mig lite stabilare i dag. Tar det lugnt med koffein och nikotin, i alla fall så gott jag kan. Men ändå är oron där och sliter i mig. Hulda Hustrun far omkring och gör sitt och jag sitter här och andas i fyrkant. Jag är så evigt tacksam att Min Vackra KVinna står ut med att leva med mig. Det blir lätt ett ensamt och instängt liv.

Idag tänkte jag ialla fall föröka rycka upp mig lite. Typ raka mig, duscha och ta på mig kläder. Jag har hasat omkring i morgonrock sedan i måndags, lite som en gammal änkling ungefär. Nått som fick mig att glömma mina bekymmer för en stund igår var filmen
"Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv". En helt märklig film där man hade skapat hen hel värld fylld av underfundigheter. Kanske passade filmen min grundstämning men jag tyckte mycket om den. Sen gillar jag ju det mesta Jim Carrey gör. Det var sannerligen ingen komedi utan en mörk och dov film, men den vittnade om att hoppet alltid finns där bra man ser sig om.

Nä, nu får jag som sagt rycka upp mig. Jag har en dag att fylla med liv. 
 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback