WoBWorld

Gick ut på baklongen för att ta ett bloss men det var då ingen njutning. Kallt och blåsigt. Blött var det med. Björkarna på gården har börjat tappa löv och trädkronorna skiftar i höstens färger. Mörkt är det med. Sådär höstmörkt. Så jag smet in fort som katten in i värmen i lägenheten. Blir nog till att ta ett vamt bad. Det är den årstiden nu när varma bad är den enda trösten man har. En god bok. lite musik och skvalpande rykande hett vatten som mjukar upp spända muskler och gör att tanken kan varva ner lite. Att inte ha badkar kan jag aldrig tänka mig. Det är så gottigt att bada så jag vet inte hur det skulle gå med bara dusch.

Lite hungrig är jag med. Men det vette tusan vad jag skulel kunna tänkas äta. Det är rätt tomt i skåpen här. Hulda Hustrun är som vanligt ute och snurrar och hon skall visst handla med. Gott så. Själv så sitter jag som en fågelunge med gapet öppet och väntar på att Min Vackra Kvinna skall komma hem och släppa läckerheter i munnen på mig. Min funktion i hemmet är osäker när jag mår så här. Jag kanske duger som bokställ eller sängvärmare. I övrigt är det nog ingen som riktigt räknar med att jag skall utföra något vettigt. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får öka medicineringen eller vad de nu kan tänkas göra i morgon. För ska det vara såhär så vet jag inte hur länge Hulda Hustrun står ut. Och leva utan henne vågar jag inte ens tänka på. Men det kan inte vara roligt att leva med någon som går och är spänd som om det vore världskrig utanför fönstret, nån som på nätterna sparkar omkring i sängen som om den slogs för sitt liv och på dagarna bara kantar omkring som en orolig ande. En som knappt vågar ta sig ut genom dörren. Som sagt, med lite får jag hjälp i morgon. Annars vet jag inte vad jag skall göra.