Mitt ensamma jag

Mitt liv är tomt. Ok, det lät lite teatraliskt, men ändå. Jag har en hel massa tid, tid som inte andra har. På dygnets 24 timmar är jag fri att själv disponera dessa till 100%. Det är lyxigt det. Likt förbaskat gör jag inte ett jota. Det finns dagar när jag inte kommer ur min morgonrock. Eller, de där dagarna är rätt många faktiskt. Jag går här och skräpar. Röker, dricker kaffe och thé, äter lite då och då. Läser lite, tittar alldeles för mycket på tv. Lyssnar på musik. Bloggar. Men inget kreativt, inget handfast. Om jag skulle dö här och nu så skulle spåren efter mig försvinna rätt fort. Det är bara mina barn som länkar mig till evigheten. Allt det andra skulle försvinna som rök en stormig dag. Jag är till nytta för ingen alls. Riktig nytta alltså. Visst gör jag grundjobbet. jag finns till och jag går att nå. Men jag når ingen. En massa energi som bara samlas till ingen nytta.

Allt detta beror på mig och endast mig. Jag liksom försitter varenda tillfälle till att urföra något genom min egen lathet. Snart är jag kansek 90 och vad har jag att se tillbaka på? En massa dagar som bara gått. En massa tid som är förspilld. Ett liv utan livlighet. En massa tankar som jag sprider som gödsel runt mig helt utan mening, rim eller reson.

Nä', nu får jag rycka upp mig. Ska nog städa toaletten. Så har jag gjort någon nytta i alla fall. Fast just idag känner jag mig urbota ensam och alléna. Trivs intemed mitt eget sällskkap. Det räcker liksom inte till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback