Mitt pillriga jag.

Så, nu har sjuksköterskan på psyk ringt. Jag skall öka min antidepressiva medicinering och så fick jag ett nytt läkemedel att ta till natten. Jag är lite småskraj eftersom den nya medicinen är ett kraftfullt neuroleptika men jag får väl försöka med det. Så kanske jag inte vaknar helt utmattad på morgonen efter att ha slagits mot väderkvarnar hela natten. Man får väl hoppas att doktorn vet vad han pysslar med. En vanlig bieffekt var viktuppgång och diabetes. Tackar för det, jag som redan gått upp 25 kilo på ett år. Kanske får vi se en rullande variant av mig nästa år lagom till jul. Bara att vänta och se. Nu har jag snart så mycket mediciner att jag får köpa ett helt skåp till mina burkar, lådor och flaskor. Snart börjar jag tror att jag är sjuk på riktigt.

Och jag som hatar att få nya mediciner. Det första jag gör är att studera fass pärm från pärm med allt som det står om det aktuella läkemedlet. Sen söker jag på nätet. Vid det laget har jag redan skrämt upp mig själv så mycket att jag lurar på att strunta i att ta medicinen. Bara vägra. Fast jag vill ju må bättre, det vill jag ju, så jag provar och sedan brukar det inte vara några större problem. Jag brukar inte få så många biverkningar. Absolut inte så många som jag tror jag skall få. I börjar brukar jag vara rädd för att falla död ner tio sekunder efter att jag tagit tabletten. Har jag nämnt att jag är hypokondriker ut i fingerspetsarna.

Jaja, det löser sig. Jag har ju int eens hämtat ut pillren på apoteket än. Sen får vi se vad som händer.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback