Nowhere man

Kom på att jag inte lyssnat på min Beatles på ett bra tag. Man ska ju inte förslösa sina plikter så för att råda bot på det hela slängde jag på Rubber soul. Att tänka sig att skivan är 41 år är sanslöst. Otroligt. Det känns som om den kom ut om inte igår så i alla fall i förrgår. Så bra, så sprudlande av liv, så vital, så frisk, så jätte jätte bra. Märklig samling människor de där fem. Lennon, McCartney, Harrison, Starkey och producenten Martin. Att pumpa ut skiva efter skiva, låt efter låt med samma höga klass. Visst tusan finns det lågvattenmärken. Men de är oftast då bra att vem som helst skulle vilja misslyckas med just det stycket. Det är så bra, så bra, så bra. Nu är jag glad igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback