WoBWorld

Tro det eller ej. Jag har varit ute idag. Och i och med det fick jag ju på mig kläder med, som omväxling till morgonrocken. Känner mig lite bättre. Tror jag. Det är väl som allt annat att det går upp och det går ner. Det är lätt att glömma hur gott livet det kan vara när man är nere. Bestämt mig för att ringa psyk i morgon för att se om det finns något jag kan göra redan nu. Jag har ju en tid hos sjuksköterskan nästa vecka men man kanske kan höja dosen på de antidepressiva redan nu. För detta går ju inte an. Knata omkring dom ett åkerspöke i lägenheten och ägna dagarna åt att göra precis ingenting. Lite jäkla ordning och reda får det väl vara, även på ett vrak som jag.

Såg på bloggen att ett gammalt ex slängt iväg en hälsning. Hon skall ha barn ser man på. Jag kan bara gratulera. En del ex önskar man ju rakt dit pepparn växer men hon är en av dem man önskar allt gott i livet. Och det verka ju funka.

Ute lyser solen och det är väl bra. Men jag lutar åt att dricka en kopp thé och läsa nån bok, kolla nån film eller helt enkelt göra vad som faller mig in. Jag kan ju det. Inte så illa.

Inte illa alls.