Äntligen tillbaka
Äntligen funkar bloggen igen. Tanke var att det skulle bli en stor uppgradering av hela bloggsystemet men av det blev det intet. Det enda som hänt är at blogghelevetet varit avstängt sedan i lördags.
Men, nu kan man äntligen logga in igen.
Tja, vad har hänt sedan i lördags då säg? Tja inget. Precis ingenting. Jag har blivit totalkass av pressen och pallar inte ens att gå utanför dörren för att slänga soporna. Min stackars moder har ringt mig ett antal gånger men jag har fått tillbaka min gamla telefonsräck och la mobilen under madrassen i sängen för att slippa höra den och framför alllt för att slippa svara.
Så, in till stan med någon buss har jag givetvis inte kommit. Fan, jag har fullt upp med att bara överleva dagen. Jag har sovit och läst så mycket jag orkat. Idag städade jag hela lägenheten för att få något annat att tänka på. Men som sagt så ställde jag soppåsarna i hallen för jag klarar bara inte att gå ut.
Jag känner mig så infångad och klaustrofobisk som man bara kan vara. Jag känner mig bara trygg här inne i lägenheten. Egentligen så borde jag ju i alla fall ta mig till apoteket för att hämta mina mediciner men jag klarar inte ens att tänka tanken av att gå ända dit bort och sedan stå i kö.
Givetvis är mina lugnande slut med och jag skulle behöva hämta ut dem med men som sagt.
Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa lite till. Motzart får lugna mina överhettade nerver.
Men, nu kan man äntligen logga in igen.
Tja, vad har hänt sedan i lördags då säg? Tja inget. Precis ingenting. Jag har blivit totalkass av pressen och pallar inte ens att gå utanför dörren för att slänga soporna. Min stackars moder har ringt mig ett antal gånger men jag har fått tillbaka min gamla telefonsräck och la mobilen under madrassen i sängen för att slippa höra den och framför alllt för att slippa svara.
Så, in till stan med någon buss har jag givetvis inte kommit. Fan, jag har fullt upp med att bara överleva dagen. Jag har sovit och läst så mycket jag orkat. Idag städade jag hela lägenheten för att få något annat att tänka på. Men som sagt så ställde jag soppåsarna i hallen för jag klarar bara inte att gå ut.
Jag känner mig så infångad och klaustrofobisk som man bara kan vara. Jag känner mig bara trygg här inne i lägenheten. Egentligen så borde jag ju i alla fall ta mig till apoteket för att hämta mina mediciner men jag klarar inte ens att tänka tanken av att gå ända dit bort och sedan stå i kö.
Givetvis är mina lugnande slut med och jag skulle behöva hämta ut dem med men som sagt.
Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa lite till. Motzart får lugna mina överhettade nerver.
Kommentarer
Trackback