En mycket arg vaktmästare
Ok vilket uppvaknande. Jag var tvungen att lämna sömnens härliga landskap där jag just lade handen på ett mjukt kvinnobröst för att stappla upp till dörren där envisa och enträgna ringningar pockade på min uppmärksamhet.
Där utanför fann jag en synligt upprörd vaktmästare som påpekade att min bäddsoffa stod kvar i källaren fast jag lovat att forsla bort den å det snaraste. Nyvaken som jag var kunde jag bara lyssna till den verbala storm som for över hans läppar medan jag hmmmade medkännande och därefter lovade jag att soffeländet skulle vara borta så fort det bara gick. Efter ett samtal till myrorna fick jag löfte om att de skulle hämta soffeländet på tisdag, så jag ska ner till källaren och sätta upp en lapp på soffan med den informationen så kanske det hela lugnar ner sig.
När jag nu ändå var vaken så knatade jag ut i köket och gjorde iordning en kopp rykande varmt kaffe och satte mig med pipan mellan tänderna och funderade över vad det kan vara som gjorde att en vaktmästare blir så arg så här på en onsdag. Stackaren såg ut som han skulle få slag vilken sekund som helst så jag hoppas att även han tog sig en kopp kaffe efteråt och lugnade ner sig lite.
Tanken var ju att jag skulle åka på terapi i dag men det skiter sig eftersom jag helt enkelt inte har kontanta medel nog att ta bussen till La Stada Borås. För tillfället uppgår mina tillgångar till 3,60 på mitt bankkonto och en knapp i byxfickan. Mer äger inte lilla Jonas. Men i morgon kommer ett efterlängtat tillskott till kassan då jag ska få tillbaka 500 kronor som jag lånat ut i all min godhet. Det är inte en sekund för tidigt.
Men annars har jag allt jag behöver för ett gott liv. Lite lagom med mat i skafferiet och tobak och kaffe. Mer behövs inte för tillfället. Så jag lär överleva dagen utan problem,men det är lite surt att behöva ställa in terapin eftersom jag känner att jag skulle behöva prata av mig lite och även få lite styrsel på mina tankar. Men men. Är man pank så är man.
Nu ska jag läsa igenom dagens lokalblaska, ta en kopp kaffe till och klappa katten. Hon verkar lite piggare idag och har återtagit sitt förföljande av mig igen. Men så helt plötsligt verkar hon drabbas av lite deppighet, då försvinner hon in i lådan som jag gjorde iordning inför förlossningen och lägger sig och sover en stund.
Så så ser det ut i vårt lilla hem. En eftertänksam katt och en pank husse. Men på det stora hela har vi det rätt så bra.
Där utanför fann jag en synligt upprörd vaktmästare som påpekade att min bäddsoffa stod kvar i källaren fast jag lovat att forsla bort den å det snaraste. Nyvaken som jag var kunde jag bara lyssna till den verbala storm som for över hans läppar medan jag hmmmade medkännande och därefter lovade jag att soffeländet skulle vara borta så fort det bara gick. Efter ett samtal till myrorna fick jag löfte om att de skulle hämta soffeländet på tisdag, så jag ska ner till källaren och sätta upp en lapp på soffan med den informationen så kanske det hela lugnar ner sig.
När jag nu ändå var vaken så knatade jag ut i köket och gjorde iordning en kopp rykande varmt kaffe och satte mig med pipan mellan tänderna och funderade över vad det kan vara som gjorde att en vaktmästare blir så arg så här på en onsdag. Stackaren såg ut som han skulle få slag vilken sekund som helst så jag hoppas att även han tog sig en kopp kaffe efteråt och lugnade ner sig lite.
Tanken var ju att jag skulle åka på terapi i dag men det skiter sig eftersom jag helt enkelt inte har kontanta medel nog att ta bussen till La Stada Borås. För tillfället uppgår mina tillgångar till 3,60 på mitt bankkonto och en knapp i byxfickan. Mer äger inte lilla Jonas. Men i morgon kommer ett efterlängtat tillskott till kassan då jag ska få tillbaka 500 kronor som jag lånat ut i all min godhet. Det är inte en sekund för tidigt.
Men annars har jag allt jag behöver för ett gott liv. Lite lagom med mat i skafferiet och tobak och kaffe. Mer behövs inte för tillfället. Så jag lär överleva dagen utan problem,men det är lite surt att behöva ställa in terapin eftersom jag känner att jag skulle behöva prata av mig lite och även få lite styrsel på mina tankar. Men men. Är man pank så är man.
Nu ska jag läsa igenom dagens lokalblaska, ta en kopp kaffe till och klappa katten. Hon verkar lite piggare idag och har återtagit sitt förföljande av mig igen. Men så helt plötsligt verkar hon drabbas av lite deppighet, då försvinner hon in i lådan som jag gjorde iordning inför förlossningen och lägger sig och sover en stund.
Så så ser det ut i vårt lilla hem. En eftertänksam katt och en pank husse. Men på det stora hela har vi det rätt så bra.
Kommentarer
Trackback