En önskan om kärlek

Det ligger en skugga av grönt över lövträden, små små ynka blad som stilla växer tills de exploderar i glansigt prunkande grönt. Sommaren är på gång och mitt lilla svarta hjärta pumpar av glädje. Vintern försvann ner i sitt hål i år med. Men Gud vad jag saknar en kvinna att dela allt det vackra med. Jösses. Längtan efter den där solskensvarma bruna ryggen att smeka. Det förtär allt mitt inre. Jag vill dränka alla mina sorger i Gin & Tonic i lagom mängd, en varm, nygrillad köttbit och vänners glada sällskap.

Men i år blir det första året i mitt liv jag inte kan dela min lycka nere i det lilla träslottet. Kanske betyder det nått. Dags att den lilla träkåken får någon annan som älskar den lika mycket som jag och som orkar göra allt det som behövs.

Samtidigt så kanske det är början på något fantastikst. Ett nytt liv. Fortfarande med min älskade Viskan inom räckhåll, men kanske med en ny kvinna vid min sida. En som orkar, som pallar trycket. En som kan säga nej till mina demoner, trycka ner dem dit där de borde bo och ändå kunna ge mig sin kropp och sina läppar.

Jag vet inte vad som kommer hända och kanske är det lika bra det. Men jag vet att jag älskar livet och att livet inte stannar för en sån enkel sak som att jag är ensam eller att en liten träkåk på 35 kvm med papptak och endast kallt vatten byter ägare.

Jag kan fortfarande sätta mig på mopeden och åka ner till stugbyn och sätta mig på träplankorna nere vid den lilla pyttehamnen där jag suttit sedan jag kan minnas. Det finns ett kort på mig när jag var liten där jag står precis vid de där plankorna som är uppställda för att folk ska kunna lägga sina båtar till ro därpå under vintern. Jag äter ett äpple och ser precis så nöjd ut som ett barn som inte vet vad som väntar kan göra.

Jag hoppas att jag många gånger till kan sitta och se fiskarna hoppa i hamnen på kvällen, även fast slottet är sålt. Kanske kan jag få gå in på tomten och smeka huset och viska tröstande ord till det medan det åldras med mig.

Men mest önskar jag mig att få finna kärleken igen.

En önskan har man ju alltid råd med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback