Förlåtelse

Äh. Förresten. Efter ett samtal med mitt barn, barnets moder som var ungefär lika upprörd som jag och ett långt samtal med Polare R så har jag kommit på att: varför bry sig? Det är inte jag som gjort bort mig och som skapat prat om varför man gör nått sånt. Så, jag lägger ner alla tankar på att överhuvudtaget bry mig. Om en människa vägrar släppa en infantil bild av hur världen fungerar så är det varken mitt barns eller mitt problem.

Hämnden kommer liksom av sig självt genom så mycket annat. Varför ska jag vispa runt i ett redan upprört hav? Lev och låt leva.

Jag tror väl ändå att den bästa huvudkudden är förståelse och förlåtelse, det kom vi överrens om jag och mitt barn. Inte för att jag är mindre arg men för att jag vet att jag bara mår dåligt av att leta efter sätt att pika tillbaka.

Så. Gå i frid. Du är trots allt bara en barn till sinnet. Med mycket lite förståelse av hur vi vuxna lever våra liv trots dina år. Någon gång kommer även du att växa upp. Hoppas jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback