WoBWorld

Uscha vad jag mår kass. Eländigt, bedrövligt, dåligt och som sagt lite kass. Jag hade ruskigt svårt att somna igår efter allt tumult som vart i mitt inre. Ändå hade jag varit vaken i 42 timmar och var så trött som man bara kunde vara. Men till slut så somnade jag efter att ha vänt och vridit på mig i nån timma. Givetvis så försov jag mig i morse och missade sjukgymnasttiden som jag hade. Men till slut så väckte Chips mig genom att kräva uppmärksamhet på ett väldigt påträngande sätt.

Nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att åka till läkaren som jag ska träffa klockan 15.00. Jag är så nervös och trasig i nerverna som man bara kan vara. Helst skulle jag bara lägga mig och sova bort allt elände men det gör sig ju inte.

Så, jag får väl försöka få någon ordning på det yttre i alla fall även om det är kaos i själen. Man får väl göra det bästa av det som är liksom. När väl det besöket är färdigt så ska jag... tja nått. Jag har ingen aning. Det är ju helg gubevars. Ännu en ensam helg i Viskafors medan hela sverige dansar och ler.

Låter jag dyster? Jovars. Det kan jag väl inte säga emot. Men det är liksom inte så kul när man sitter och svettas och darrar som en gammal gubbe bara för att man ska åka till stan och träffa läkaren. I sådana lägen så blir jag nästan förbannad på mig själv som är så förbannat klen. Men jag är som jag är och inte mycket att göra åt det förutom att försöka lära mig att leva i mitt eget skinn.

Hua, om bara det där besöket kunde vara över.