I väntan på morgondagen

Nä nu ger jag upp. Dags att lägga sig i sängen och ångra sina synder. Jag mår sådär kan jag väl säga. Lite lagom småkass och dessutom gråtmild. I morgon är det tänkt att jag ska till mina nya kontaktperson på missbruksenheten men det kan jag då säga redan från början att nån jäkla buss sätter jag mig fan inte på. Inte nykter och inte heller tankad. När inte ens alkohol kan lindra ångesten när jag åker buss, vilket jag sedan igår vet att den inte gör, så funkar inget. Då får de hämta mig med ambulans villt skrikande halva vägen till Borås.

Jag måste in till stan en dag på ett eller annat sätt och hämta mopeden. Det är enda lösningen som jag ser det. Annars så fastnar jag här ute i Viskafors och det kan ju aldrig vara bra när man har alla sina vänner inne i stan. Ett ord som "isolerad" ringer i mina öron.

Nä, nån buss blir det bara inte tal om. Så det första jag ska göra i morgon när jag väl hällt i mig morgonkaffet är att avbeställa den där tiden. Sen får de säga vad det vill. Det viktiga nu är att jag kommer in till stan för min läkartid så det ska jag se om inte mobila teamet kan hjälpa mig med. Sen vill jag gärna in till min terapi med. Men det får bli som det blir med den saken.

Men som sagt. Nu ska jag lägga mig och snyfta i kudden och hoppas att min lilla Chips tar en paus i löpandet och kommer och lägger sig bredvid mig. För jag är låg, saknar före detta frun och är trött. I morgon får vi hoppas att det blir lika vackert väder som idag, jag såg att en del buskar börjar knoppas, snart är det sommar och om 8 dagar fyller jag 38.

Vad var det han sjöng? "I morgon är en annan dag".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback