WoBWorld

Satan vad jag saknar henne. Sådär helt plötsligt bara. Jag saknar hennes doft, henner mat, hennes barn, tryggheten i att veta att jag hade världens vackraste kvinna. Som från ovan så överföll den mig, saknaden. Jag vet inte varifrån den kom riktigt. Jag tror det var när jag låg och funderade och tänkte på den gången vi var ute och åkte på motorvägen till Göteborg för att jag skulle öva på att åka på motorväg. Nä, det handlade inte om att jag skulle ta nått körkort, men min ångest var då sådan att jag inte ens kunde åka bil på en motorväg utan att få tuppjuck eftersom man inte kan stanna bilen vart som helst.

Men med henne bredvid mig så kunde jag stå ut i min ångest, för jag hade världens mest fantastiska kvinna bredivd mig.

Men det spelar ingen roll vad jag säger eller tycker längre. Hon har gått mig förbi och jag får lära mig att leva med det. Nu tillhör hon en annan man och jag får leva med det med.

Men fy fan vad jag saknar henne. Jag gråter en skvätt, det lättar på trycket lite. Resten får jag lära mig att hantera.