Lite lagom problem

Uscha vad jag har det tråkigt. Urbota, fanatsiskt tråkigt. Jag har redan ringt alla som kunde tänkas svara så här sent men ingen svarar eller så är de upptagna. Katten sover. På tv är det inget roligt. Jag som är så pigg och trivsam att prata med. Hua.

Nä, det är så att man funderar på att knata till sängs och lägga sig med en god bok, en prilla under läppen och försöka finna lite ro.

Jag avskyr att ha tråkigt. Samtidigt är det rätt skönt att ha tråkigt eftersom det betyder frånvaro av ångest och oro. Det enda man känner är en lätt avslagenhet inför livet men det kan man ju stå ut med.

Jaja, i morgon är det fotboll igen på webradion. Eller om jag ska gräva djupt i plånboken och försöka ta mig till stan för att kolla på matchen på Borås arena? Nja, det kanske vore att ta i såhär när jag nästan kravlat mig ur en lång depression. Men fan vem vet. Jag får känna efter i morgon hur det känns det hela.

Men först så ska jag nog göra lite varma mackor nu när jag har både bröd och ost hemma. Fast orkar jag det. Nja. Var sak har sin tid känns det som och jag är inte säker på att tiden är inne för varma mackor. Fast jag är bra hungrig, kom på att jag inte ätit nått alls idag. Inte ens den där pizzan som jag tjatar om hela tiden. Nä, den ska jag ta till matchen i morgon. Eller efter beroende på om jag stannar hemma (mest troligt) eller om jag åker till stan för att se den.

En sak som oroar mig är om, eller snarare när, jag träffar på före detta frun på arenan. Kommer hon ens låtsas om mig. Som det verkar för tillfället så kommer hon väl inte göra det. Det känns... hm.. sisådär kan jag säga. En sak vi hade genmensamt var ju just Elfsborg och matcherna som vi tittade på antinge på plats eller framför tvn eller webbradion. Hon brukade ha en hand i min ficka för vi inbillade oss att det betydde tur.

Nja, nu lär hon ju knappast ha någon hand i min ficka. Kanske i sin nya mans ficka, men då rakt inte i min. Som sagt. Det känns. Jag kanske inte ens är redo för att gå på fotboll utan henne? Jag vet inte.

Sista tiden har jag knappt ägnat henne en tanke. Jag menar, varför gå och grubbla över en sån sak när hon så tydligt har tagit sånt avstånd från mig och allt som är jag? Men när det gäller just fotbollen så flyter hon upp som en kork i vattnet. Men vad fan. Jag kan ju inte göra som henne och låtsas om att hon inte finns. Så funkar inte jag. Alls. Så när den dagen kommer så får jag väl improvisera lite utifrån vad som händer. Inte ska jag låta en sån liten sak hålla mig från att få ropa och sjunga och jubla och hoppa på Borås arena.

Tänk vad komplicerad en relation kan bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback