Mår så mycket bättre
Jag undrar om det är tabletterna eller våren som gör att jag mår så bra som jag gör. Fast tabletterna hjälpte ju inte ett skvatt i vintras så det är väl våren då kan jag tro. Jag funderar på att försöka få en remiss till ljusterapi nästa vinter. Man kan ju alltid prova i alla fall. För jag är inte alls vän med den svenska vintern.
Nu däremot så känner jag mig märkligt pigg och alert och framför allt betydligt mer harmonisk. Inte alls så ångestladdad som för bara några veckor sedan. Ok, jag sover en massa och när jag sover så drömmer jag en satans massa mardrömmar hela tiden. Men när jag vaknar så känner jag mig lite mer avslappnad än jag gjort den sista tiden.
Framförallt så får jag saker gjort på dagen. När jag lider av den svarta hunden, som Winston Churchill kallade den depression som följde honom hela livet, så får jag absolut inget gjort överhuvudtaget. Det tar emot att utföra ens den allra minsta syssla. Då knatar jag omkring hela dagen i em bubbla av ångest och skriande tankar. Jag kan inte koncentrera mig på att varken läsa, titta på film eller ens tänka en vettig tanke.
Så nog fasen känns det bättre när man lägger sig på kvällen att veta att man har städat och duschat och diskat och tvättat och klappat katten och man har avslutat det hela med att läsa lite i en bra bok.
Nu hoppas jag bara att det hela fortsätter så här så att jag slipper med bakslag för ärligt talat så tycker jag att jag fått min beskärda del av sådana för tillfället. Nu vill jag njuta av min nyfunna tillvaro här i Viskafors och min alldeles egna lägenhet.
Nu däremot så känner jag mig märkligt pigg och alert och framför allt betydligt mer harmonisk. Inte alls så ångestladdad som för bara några veckor sedan. Ok, jag sover en massa och när jag sover så drömmer jag en satans massa mardrömmar hela tiden. Men när jag vaknar så känner jag mig lite mer avslappnad än jag gjort den sista tiden.
Framförallt så får jag saker gjort på dagen. När jag lider av den svarta hunden, som Winston Churchill kallade den depression som följde honom hela livet, så får jag absolut inget gjort överhuvudtaget. Det tar emot att utföra ens den allra minsta syssla. Då knatar jag omkring hela dagen i em bubbla av ångest och skriande tankar. Jag kan inte koncentrera mig på att varken läsa, titta på film eller ens tänka en vettig tanke.
Så nog fasen känns det bättre när man lägger sig på kvällen att veta att man har städat och duschat och diskat och tvättat och klappat katten och man har avslutat det hela med att läsa lite i en bra bok.
Nu hoppas jag bara att det hela fortsätter så här så att jag slipper med bakslag för ärligt talat så tycker jag att jag fått min beskärda del av sådana för tillfället. Nu vill jag njuta av min nyfunna tillvaro här i Viskafors och min alldeles egna lägenhet.
Kommentarer
Trackback