Nått man har på fötterna
Herregud. Jag har just suttit i ett telefonsamtal med tant mamma som ju fick två strokar i somras och inte är helt kontant alla gånger. Nu fick jag en utskällning för att jag inte hämtat alla mina saker. Men det har jag ju försökte jag förklara. Nej då, svarade hon då mycket irriterat. Inte dom gula höga som jag brukade ha på fötterna och nu står de i trappan och är i vägen.
Skor? Strumpor? Tofflor? Jag frågade vidare vad det kunde vara som hon pratade om. Hon var väldigt irriterad på att jag inte hämtat de där gula höga som jag brukade ha på mig när jag var ute och som jag sedan ställde i trappuppgången när jag gick in.
Till slut efter många om och men så kom det fram vad hon menade. Min moped som står utanför på gården. Den var det hon menade. Hur hon fått den till nått man har på fötterna och sedan ställer i trappuppgången vet inte jag alls.
Sen satte det sedvanliga tjattret om pengar igång igen. Ännu en gång så började hon prata om att jag bott där gratis hela tiden och att hon var trött på det. När jag sedan påpekade att jag betalat halva hyran, halva maten, min parkering och förrådet som jag hade mina saker plus halva elräkningen när den kom så skrattade hon bara och sade att så var det ju inte, det visste ju alla. Hon sade att jag ätit för 40000 i månaden. Herregud.
När jag sen påpekade för henne att hon hade fel och hon bara tjattrade emot tröttnade jag på det hela och belv väl lite skarp i tonen. Jag föklarade för henne att hon hade fel, att hon inte förstod att jag betalat och att hon borde fundera på sin egen mentala kapacitet när hon påstår att man har en moped på fötterna och ställer den i trappuppgången. Då lade hon på.
Visst det var elakt kan jag hålla med om. Men det där tjatet om pengar har jag lyssnat till i 15 månader nu och det har inte spelat någon roll att jag visat henne kvitton från både datorn och minuten eller henner egna kontoutdrag för då säger hon bara att "jaha, men det där kan du ju skriva själv på datorn, jag har inte sett några pengar i alla fall". Hennes väninna har även hon påpekat det hela men det bara går inte in.
Men jag orkar inte bry mig om det hela. Jag lovade att hämta mopeden på fredag när lönen kommer och jag kan åka buss in till stan.
Herregud. Nått man har på fötterna med höga skaft och som jag har haft på mig när jag gått ut och sedan ställt i trappupgången. Hur i hela fridens namn fungerar hjärnan när man beskriver en gul moped på det sättet?
Skor? Strumpor? Tofflor? Jag frågade vidare vad det kunde vara som hon pratade om. Hon var väldigt irriterad på att jag inte hämtat de där gula höga som jag brukade ha på mig när jag var ute och som jag sedan ställde i trappuppgången när jag gick in.
Till slut efter många om och men så kom det fram vad hon menade. Min moped som står utanför på gården. Den var det hon menade. Hur hon fått den till nått man har på fötterna och sedan ställer i trappuppgången vet inte jag alls.
Sen satte det sedvanliga tjattret om pengar igång igen. Ännu en gång så började hon prata om att jag bott där gratis hela tiden och att hon var trött på det. När jag sedan påpekade att jag betalat halva hyran, halva maten, min parkering och förrådet som jag hade mina saker plus halva elräkningen när den kom så skrattade hon bara och sade att så var det ju inte, det visste ju alla. Hon sade att jag ätit för 40000 i månaden. Herregud.
När jag sen påpekade för henne att hon hade fel och hon bara tjattrade emot tröttnade jag på det hela och belv väl lite skarp i tonen. Jag föklarade för henne att hon hade fel, att hon inte förstod att jag betalat och att hon borde fundera på sin egen mentala kapacitet när hon påstår att man har en moped på fötterna och ställer den i trappuppgången. Då lade hon på.
Visst det var elakt kan jag hålla med om. Men det där tjatet om pengar har jag lyssnat till i 15 månader nu och det har inte spelat någon roll att jag visat henne kvitton från både datorn och minuten eller henner egna kontoutdrag för då säger hon bara att "jaha, men det där kan du ju skriva själv på datorn, jag har inte sett några pengar i alla fall". Hennes väninna har även hon påpekat det hela men det bara går inte in.
Men jag orkar inte bry mig om det hela. Jag lovade att hämta mopeden på fredag när lönen kommer och jag kan åka buss in till stan.
Herregud. Nått man har på fötterna med höga skaft och som jag har haft på mig när jag gått ut och sedan ställt i trappupgången. Hur i hela fridens namn fungerar hjärnan när man beskriver en gul moped på det sättet?
Kommentarer
Trackback