Nöjd?
Jag sitter och funderar på om jag skulle vilja vara någon annan eller om det finns något i mitt liv jag skulle vilja byta ut. Det även för mig överraskande svaret är nej på båda frågorna. Det enda önskemål jag har är att jag skulle kunna bli frisk från min neuros och ångesten. Men jag skulle inte vilja att jag aldrig fått de problemen eftersom det har varit en ingridiens i det som blivit jag.
Konstigt nog är det få saker jag ångrar, även om jag kan tycka att jag skulle skött vissa saker snyggare. Men samtidigt så har alla dessa huvudlösa handlingar och dumma saker jag gjort gett mig ovärdelig kunskap som jag hade varit utan om jag inte gått på på pumpen så många gånger.
Man är det man är och alla har sina kors att bära. Skulle jag inte ha varit "jag" skulle jag varit någon annan, med andra problem och andra bekymmer. Jag hade inte haft mina barn, jag hade inte älskat eller blivit älskad av dessa fantastiska kvinnor jag varit tillsammans med. Jag hade tänkt andra tankar och kännt andra känslor och det vill jag ju inte.
Genom min ångest har jag lärt mig lite om hur liten var och en av oss stackars människor är och framför allt har jag lärt mig att uppskatta det lilla i livet. Tak över huvudet, en god måltid, att klappa en kelig katt eller att prata med sitt barn. Att läsa lokalblaskan och dricka en kopp kaffe på morgonen kan vara mer värt än allt guld i världen. Att öppna ett fönster i sitt eget hem och känna hur vårdofter sprider sig i lägenheten kan vara som balsam för själen.
Så på det stora hela så vill jag inte ändra något i mitt liv. Förutom det där med ångesten då. Det känns väl lite som att "nu har jag lärt mig nog genom den" liksom. Men forskningen på medicinfronten går stadigt framåt och jag själv lär mig lite för varje dag som människa så det finns ju hopp om att jag i min livstid ska få uppleva lite harmoni i min vardag med.
Det enda jag kan beklaga är att jag genom mitt sätt, min hetsighet och mitt temprament och ovilja att lyssna på andra har skadat och sårat människor jag älskat. Det är för mig otroligt sorgligt. Men det är inte mycket jag kan göra åt det så här i efterhand förutom att försöka lära mig av det som hänt och försöka ägna mig åt att gottföra mina synder.
Men på det hela så är jag märkligt nog rätt nöjd med mitt liv så här långt.
Konstigt nog är det få saker jag ångrar, även om jag kan tycka att jag skulle skött vissa saker snyggare. Men samtidigt så har alla dessa huvudlösa handlingar och dumma saker jag gjort gett mig ovärdelig kunskap som jag hade varit utan om jag inte gått på på pumpen så många gånger.
Man är det man är och alla har sina kors att bära. Skulle jag inte ha varit "jag" skulle jag varit någon annan, med andra problem och andra bekymmer. Jag hade inte haft mina barn, jag hade inte älskat eller blivit älskad av dessa fantastiska kvinnor jag varit tillsammans med. Jag hade tänkt andra tankar och kännt andra känslor och det vill jag ju inte.
Genom min ångest har jag lärt mig lite om hur liten var och en av oss stackars människor är och framför allt har jag lärt mig att uppskatta det lilla i livet. Tak över huvudet, en god måltid, att klappa en kelig katt eller att prata med sitt barn. Att läsa lokalblaskan och dricka en kopp kaffe på morgonen kan vara mer värt än allt guld i världen. Att öppna ett fönster i sitt eget hem och känna hur vårdofter sprider sig i lägenheten kan vara som balsam för själen.
Så på det stora hela så vill jag inte ändra något i mitt liv. Förutom det där med ångesten då. Det känns väl lite som att "nu har jag lärt mig nog genom den" liksom. Men forskningen på medicinfronten går stadigt framåt och jag själv lär mig lite för varje dag som människa så det finns ju hopp om att jag i min livstid ska få uppleva lite harmoni i min vardag med.
Det enda jag kan beklaga är att jag genom mitt sätt, min hetsighet och mitt temprament och ovilja att lyssna på andra har skadat och sårat människor jag älskat. Det är för mig otroligt sorgligt. Men det är inte mycket jag kan göra åt det så här i efterhand förutom att försöka lära mig av det som hänt och försöka ägna mig åt att gottföra mina synder.
Men på det hela så är jag märkligt nog rätt nöjd med mitt liv så här långt.
Kommentarer
Trackback