WoBWorld

Det där med att hålla sig vaken i ett dygn är sällan en bra idé. Tanken var ju att jag skulle på terapi i dag men det ställde jag in eftersom jag mår helmysko. Helt övervarvad, hjärtklappning, svettningar, ångest och oro. Men mobila teamet som skulle kört mig till terapin kommer hit i alla fall för att titta till mig, eller nått.

Helst skulle jag bara rasa ihop i sängen och sova både länge och väl just nu. Chips försöker locka in mig i sovrummet genom att kika ut därifrån och stirra på mig som om hon ville säga nått. När det inte funkar så vänder hon om och går och lägger sig på sängen igen för att göra ett nytt försök igen efter en stund.

Ute skiner solen och det ser riktigt vårigt ut. Hade jag inte mått så knepigt så skulle jag tagit en promenad till affären för att köpa lite mjölk och annat som behövs här hemma. Men det får vänta känner jag. Så fort mobila teamet varit här ska jag lägga mig och försöka sova så att jag inte varvar upp mig ännu mer. Det där med att slarva med sömnen brukar straffa sig rejält, det kan ta flera dagar att bli sig själv igen.

Nä. Till tvättstugan måste jag med eftersom jag fortfarande har tvätt hängande i torkrummet. Så det är väl bara att troppa av kan jag tänka och ta tag i det där.