WoBWorld

Jag har inte kunnat sova i natt, men det gör mig inte så mycket. Klockan 11 ska jag vara i La Stada Borås för att genomgå min veckliga terapi. Luste att lägga de pengar jag egentligen inte har på att småprata i en timma är väl sådär. Men samtidigt så är det nog välbehövligt. Jag menar, om jag nu inte har någon annan att tala med så varför inte prata med sin terapeut. Lite som själens prostutiering. Man betalar för att prata av sig.

Såhär ensam som jag känner mig just nu har jag nog aldrig riktigt gjort innan måste jag erkänna. Men mycket beror ju på att jag förlorat min allra bästa samtalspartner, för detta frun. Jag har i nästan 5 år hängt upp så mycket på våra små samtal att det blir ett stort vakuum när hon inte längre finns till hands för att guida mig i livet.

Sen får jag väl skylla mig själv rätt mycket med. Jag har misskött mina sociala relationer å det grövsta de sista åren. Så jag får väl ge det lite tid att rätta till sig. Fram tills jag fått någon ordning på det hela så får jag nöja mig med terapi och katten.

Men i vilket fall som helst så har jag ännu en vacker dag framför mig. Vackert väder är utlovat så det kan jag väl inte klaga på. Strax ska jag ta en kopp kaffe och en dusch, läsa lokalblaskan och renbädda sängen. Sen får jag väl försöka käka nått med.

Efter det borde det vara dags att sätta sig på mopeden för den 40 minuter långa turen in till stan.

Än så länge har jag inget att klaga på.