Så förbannat lat

Oj vad latmasken i mig protesterar mot tanken på att gå till apoteket. "Stackars, stackars mig" tänker jag. Det är då själva fan att jag ska vara så förbenat lat och motsträvig mot att röra det allra minsta på mig. Jag vet ju hur gott man mår när man väl startar upp maskineriet och börjat knata, för att inte tala om hur bra man mår när man väl kommer hem och kan vila med gott samvete.

Nä. Jag får allt tysta den där lilla rösten i mig som säger att jag kanske skulle strunta i sömnmedicinen eftersom jag sover så mycket ändå. Man vet aldrig. Helt plötsligt har det där svängt så att jag inte kan sova alls. Då är det gott att ha ett piller att ta till så man kommer till ro.

Sen är det ju i vilket fall som helst nödvändigt att jag tar mig ut eftersom jag behöver gå till affären för att köpa mjölk och nått att äta. Förråden är sorgligt tomma här i hemmet så mat är prio ett för tillfället.

Men först får jag masa mig in i duchen och tvaga mig och raka mig, borsta tänderna och kamma till mig lite. Det vore ju onödigt att skrämma någon stackare genom att ramla ut i världen som jag ser ut för tillfället. Så det är väl egentligen inte så mycket att snacka om. Nu är det dags att handla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback