Skillnaden på en lördag och en måndag
Jag är inte så smart, det kan vi väl redan sedan tidigare konstatera. Mycket går på ren impuls så att säga. Nu har jag suttit och hällt i mig 2 stora muggar kaffe och en antal cigaretter fast jag vet att det triggar ångesten. Resultatet? Tja, det gamla vanliga. Lite lagom skakig och darrig sådär. Dungsur i händerna och hjärtat pumpar på så fort det bara kan.
Att jag aldirg lär mig. Något överhuvudtaget. Någonsin.
Men jag ska väl inte hetsa upp mig för mycket för det gör då sannerligen inte nån nytta. Bättre att ligga lågt och försöka invänta koffeinets verkan och slut. Det är ingen idé att knata till duchen innan det värsta är över för jag svettas som någon som svettas väldigt mycket.
Tänk att det ska ta två dagar att bli av med en simpel baksmälla. Det borde säga mig något kan man tycka men jag vet inte. Jag har trott mig lära så mycket genom åren så vi får se vad resultatet blir av denna läxan.
Kanske skulle jag ägna en stund åt lite dammsugning eller nått så att jag hade något att göra medan det rasar i kroppen på mig. Jag lyckades spilla kaffe på golvet så det får jag städa upp. Sen kan man ju alltid tömma diskmaskinen med.
Äh, fan vad dåligt detta går. Jag har liksom inget att säga ändå så pladdrar jag hela tiden. Slöseri med både min och din tid. Ute skiner solen och det ultimata vore väl att ta en promenad i vårvärmen, men jag bara pallar inte att gå ut. Förresten så fryser jag någon djävulusiskt. Det är väl antinge en rest av förkylningen, ett resultat av mitt stillastittande i kombination med all svett eller helt enkelt fyllefrossa.
Som du ser, jag är lite låg, lite deppig. Inte på g alls. Saknar sällskap och jag är lite rädd efter försöket att åka buss häromdagen att jag inte kommer att kunna ta mig till stan överhuvudtaget för att besöka mina vänner och familj. Taxi har man ju inte råd med den långa vägen. Så lite strandsatt känner jag mig allt. Men eftersom jag fick en såpass stark reaktion när jag åkte bussen trots att jag självmedicinerat med alkohol före så vågar jag bara inte sätta mig på bussen igen. Inte innan jag är med stabil.
Helst skulle jag bara lägga mig för att sova bort hela dagen tills jag mår bättre igen, men då kan jag säkert inte sova i natt och det vill jag ju. Äsch. Jo, jag vet, jag får skylla mig själv för att jag mår såhär. Helt klart. Men tyvärr så är det ingen tröst för mig som sitter där jag sitter.
Mitt baknkonto vågar jag inte ens titta på. Jag har en obehaglig aning om att det rullade iväg en och annar slant i lördags. Men jag ska väl repa mod och logga in på internetbanken om ett tag. jag behöver i vilket fall som helst betala mina räkningar så.
Uscha vad livet känns grått. Det som var så soligt i lördags.
Att jag aldirg lär mig. Något överhuvudtaget. Någonsin.
Men jag ska väl inte hetsa upp mig för mycket för det gör då sannerligen inte nån nytta. Bättre att ligga lågt och försöka invänta koffeinets verkan och slut. Det är ingen idé att knata till duchen innan det värsta är över för jag svettas som någon som svettas väldigt mycket.
Tänk att det ska ta två dagar att bli av med en simpel baksmälla. Det borde säga mig något kan man tycka men jag vet inte. Jag har trott mig lära så mycket genom åren så vi får se vad resultatet blir av denna läxan.
Kanske skulle jag ägna en stund åt lite dammsugning eller nått så att jag hade något att göra medan det rasar i kroppen på mig. Jag lyckades spilla kaffe på golvet så det får jag städa upp. Sen kan man ju alltid tömma diskmaskinen med.
Äh, fan vad dåligt detta går. Jag har liksom inget att säga ändå så pladdrar jag hela tiden. Slöseri med både min och din tid. Ute skiner solen och det ultimata vore väl att ta en promenad i vårvärmen, men jag bara pallar inte att gå ut. Förresten så fryser jag någon djävulusiskt. Det är väl antinge en rest av förkylningen, ett resultat av mitt stillastittande i kombination med all svett eller helt enkelt fyllefrossa.
Som du ser, jag är lite låg, lite deppig. Inte på g alls. Saknar sällskap och jag är lite rädd efter försöket att åka buss häromdagen att jag inte kommer att kunna ta mig till stan överhuvudtaget för att besöka mina vänner och familj. Taxi har man ju inte råd med den långa vägen. Så lite strandsatt känner jag mig allt. Men eftersom jag fick en såpass stark reaktion när jag åkte bussen trots att jag självmedicinerat med alkohol före så vågar jag bara inte sätta mig på bussen igen. Inte innan jag är med stabil.
Helst skulle jag bara lägga mig för att sova bort hela dagen tills jag mår bättre igen, men då kan jag säkert inte sova i natt och det vill jag ju. Äsch. Jo, jag vet, jag får skylla mig själv för att jag mår såhär. Helt klart. Men tyvärr så är det ingen tröst för mig som sitter där jag sitter.
Mitt baknkonto vågar jag inte ens titta på. Jag har en obehaglig aning om att det rullade iväg en och annar slant i lördags. Men jag ska väl repa mod och logga in på internetbanken om ett tag. jag behöver i vilket fall som helst betala mina räkningar så.
Uscha vad livet känns grått. Det som var så soligt i lördags.
Kommentarer
Trackback