Skräckslagen

Ok. Jag är fortfarande rätt nervig. Jag öppnade fönstret i köket varvid köksdörren slog igen med ett brak eftersom balkongdörren stod öppen med och det blev korsdrag. Jisses. Jag är inte helt osäker på sanningshalten om jag påstår att jag hoppade 50 cm rakt upp i luften och att pulsen drog upp mot 400 slag i minuten. Det kunde lika gärna vara ett kanonskott strax ovanför huvudet på mig, så rädd blev jag.

När jag väl lugnat ner mig lite så återgick jag till mina göranden. Då smällde det till i diskmaskinen av någon för mig helt outgrundlig anledning. Återigen hoppade jag, ännu en gång rusade hjärtat. Mina nerver. Så, nu sitter jag i lugn och ro, har stängt alla fönster och dörrar och lyssnar i lugn och ro på mig alla käresta skiva, "Elvis country" som var den första skiva jag köpte. Det var på den tiden skivorna var av vinyl och stora, svarta och glänsande. Inte som dagens små yttepyttiga plastspektakel till skivor. Själva lyssnadet till musik som sitter som en smäck i ryggmärgen är som balsam för min överhettade själ.

Nu är det bara ett evigt väntande på att telefonen ska ringa så att tant mamma kan berätta att hennes syster med vidhängande make har startat sin färd till mitt lilla hem.

Så. Jag väntar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback