Uppgivenhet

Nä nu tror jag att jag ger upp. Huvudvärken börjar bli lite för påträngande minsann. Dags att lägga sittt sargade huvud till ro kan man tycka. I alla fall alldeles strax. Hua vad skallen spränger. Plus att allt som sagt känns lite "flygigt", bättre kan jag inte beskriva det som. För att inte tala om hur jag fryser. Varför jag sitter här och gnäller om det?

Nä jag vet inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback