WoBWorld

Viken skillnad. Helt plötsligt mår jag som en kung. Allt tack vare mobila teamet som drog ut mig i världen vare sig jag ville eller inte.

Givetvis somnade jag efter maten och sov sedan som en stock allt medan de ringde på mobilen och knackade på dörren. Eftersom de har nycket så kom de slutligen in och väckte en mycket yrvaken Jonas som raskt slängde på sig kläderna och tillsammans åkte vi och fikade på torget.

Men varifrån kommer då konungakänslan? Jo, de skulle hjälpa mig att sortera bort det som inte för tillfället är det allra viktigaste, bland annat den där förbaskade antabustagningen. Vi kom överrrens om att det vikiga för mig nu är att jag kommer iväg på min terapi och i morgon kommer teamet och hämtar mig klockan halv 9 så att jag kommer iväg på det.

Det finns ingen ände på min lättnad. Så nu behöver jag bara koncentrera mig på att ta prover en gång i veckan och att åka på min terapi en gång i veckan. Det känns som om en enorm sten har lyfts från mina axlar. Solen skiner och jag är fri igen från tanken på att sätta mig på bussen tre gånger i veckan. En gång klarar jag väl av. Men tre... no, no, no.

Sen svängde vi förbi apoteket med så att jag kunde hämta lite mediciner. De viktigaste fanns givetvis inte inne men jag ska hämta dem i morgon. Nu när den allra värsta skräcken för världen utanför är undanröjd så känns det som en baggis att ta den lilla promenaden.

Ah, livet är underbart.