En lång dag tror jag
Oj vilken lång dag detta blir. Först var jag uppe klockan 7, drack lite kaffe och satte mig på Gula faran för att gå med min äldsta son till läkaren 08.30. Det hela gick hur bra som helst. Förhoppningsvis har vi lyckats stoppa grabbens problem innan de blir lika stora för mig. Men det var lite som att lyssna till mig själv där jag satt. Inte kunna gå i affären, inte kunna åka buss, ständigt ont i magen, konstant oro förutom de där första 5 minuterna när man vaknat. Depression, ingen lust med något. Förutom musiken som grabben klarar av, med gigg och allt. Men det var som läkaren, en mycket trevligt prick, sa att "tja, men när det gäller musiken så känner du väl dig kapabel och dukitg på det så då slipper du ju problemen med ångest ett tag.
Det var en mening som öppnade mina ögon. Det är när man känner sig kompetent som man mår bra. Som jag när jag skriver. Då mår jag hyggligt. Men sen går man resten av livet igenom och känner sig som en bluff som någon snart ska genomskåda.
Efter besöket så följde jag med sonen hem en stund innan jag åkte hem. Nu sitter jag och väntar på min nätbekant K som ska komma hit från Varberg på en fika och lite trevlig sammvaro. Hua vad nervös. Jag som brukar ha svårt att underhålla mina bekanta ska vara trevlig och lugn inför en vacker kvinna som jag inte känner.
Ska bli intressant att se vart detta för mig.
Det var en mening som öppnade mina ögon. Det är när man känner sig kompetent som man mår bra. Som jag när jag skriver. Då mår jag hyggligt. Men sen går man resten av livet igenom och känner sig som en bluff som någon snart ska genomskåda.
Efter besöket så följde jag med sonen hem en stund innan jag åkte hem. Nu sitter jag och väntar på min nätbekant K som ska komma hit från Varberg på en fika och lite trevlig sammvaro. Hua vad nervös. Jag som brukar ha svårt att underhålla mina bekanta ska vara trevlig och lugn inför en vacker kvinna som jag inte känner.
Ska bli intressant att se vart detta för mig.
Kommentarer
Trackback