WoBWorld

Uscha. Jag måste åka till affären och jag vet inte hur jag ska palla det. Just nu känns det omöjligt måste jag erkänna. Det spelar nog ingen roll hur många piller jag tar eller hur mycket jag peppar mig själv, det bara är en sån dag. Men mjölk till kaffet måste jag ha annars ballar magen ur totalt, cigg att röka och så lite grönsaker till en sallad. Tänkte jag skulle bjuda mig själv på chips och dipp med i kväll. För att trösta mig själv. Men samtidigt kanske det är bortkastade pengar, för jag vet inte om jag kan äta alls idag. Det är den där tunggrejen som ställer till det.

Jag kan för mitt liv inte förstå att en relativt klok man med sjuksköterskeexamen kan få för sig att det går att svälja tungan. Det är så snurrigt som det bara kan vara. Men det är som om tanken säger en sak men att känslorna fullständigt struntar hur mycket jag än tänker vettiga tankar.

Det värsta som finns är när man läser i tidningarna att någon idrottsstjärna slagit sig och svalt tungan. Då får jag panik. Men jag vet ju vad de menar egentligen, att de har blivit slagna medvetslösa och sedan legat på rygg så att tungan faller bak. För det går helt enkelt inte att svälja tungan ens om man skulle försöka eftersom den sitter fast i underkäken. Jag vet ju allt det där. Ändå kan jag få panikattacker där jag ligger i sängen och hyperventlierar, svettas, hjärtat skenar och jag inte ens vågar svälja min saliv av rädsla för att tungan ska åka med ner.

Men som sagt, det finns inget rationellt med det hela. Det man vet och det man känner hänger inte ihop. Så jag får se om jag kan äta idag. Jag hoppas det.

Fasen nu kom jag på att jag måste till apoteket med för att hämta ut min sömnmedicin. Uscha, orkar inte, pallar inte. Detta är helt enkelt ingen bra dag kan jag ju säga. Men, den började exeptionellt bra så kanske kan det vända igen och kanske mår jag inte så puckelryggigt om några timmar. Man vet aldrig.