WoBWorld

Jag är så glad över den nya kontakt jag fått med min äldsta som genom msn. Vi har väl alltid haft svårt att prata öga mot öga, men på msn går det bra att prata. Vi har talat om allt från all underbar musik som finns till mitt halvhjärtade självmordsförsök jag gjorde förra året.

Min lilla son har blivit vuxen och jag fattar ingenting. Det var inte länge sedan han skrotade omkring nere vid det lilla träslottet med en pinne i handen och lekte riddare. Själv så känns det som om jag inte kommit en millimeter i min egen utveckling som människa men det har jag säkerligen fast jag inte märker det själv. Jag undrar när jag ska bli vuxen, ta ansvar för mina egna handlingar. Jag går genom livet och blir lika förvånad varje gång jag gjort bort mig och andra människor är arga eller besvikna på mig. Jag kan ju inte hjälpa att det blev som det blev känns det som varje gång.

Fast när jag tänker på saken lite till så har jag väl vaknat upp lite de sista åren. Är inte lika naiv inför min egen roll här i världen.

Det finns kanske hopp om att jag ska växa ikapp min son.