Mår inge vidare

Fan jag mår kass men jag kan inte sätta fingret på vad det är? Kanske är det ångest, alltså vanlig livsångest, inte den sjukliga ångesten för den känner jag igen med en gång, men ångest över drickandet i fredags och igår. Igår var det ju inte mycket, några glas vin och en folköl, men i fredags blev det desto mer. Det känns helt klart som ett misslyckande nu när jag skurit ner på alkoholen så drastiskt som jag gjort.

Det är ju inget nytt, det har varit en process, egentligen i snart 4 år. Men det känns som om den börjar bära frukt nu. Jag har slutat ta min tillflykt till en öl så fort jag känner mig deprimerad, ångestfull eller helt enkelt bara har tråkigt. Visst, jag dricker fortfarande, men det är på ett helt annat sätt.

Men så kommer sådana där dagar som i fredags när jag tappar kontrollen och kör i diket totalt. Säger saker, gör saker, skickar pinsamma sms och ringer runt till hela världen för att prata lite.

Eller så är det hösten som börjar sätta spår i mig alla redan. Det är med lika stor sorg i hjärtat jag ser hur sommaren vissnar och dör. Klockan är bara 21 men det börjar mörkna ute och ingen kan väl säga att det har varit en toppensommar. Förutom den där värmeböljan i juli då förstås.

Eller så har jag bara ont i magen av den enkla anledningen att jag bara ätit två rostade mackor sedan i fredags. Kan ju vara så, men jag har ingen aptit alls. Känns hela tiden som om jag ska spy lite titt som tätt.

Nä, det känns inte ok idag. Inte alls. Men då finns ju alltid fördelen med att man kan lägga sig och sova och vakna upp till en ny dag i morgon. Det är inte så illa det inte. Allt som är fel med den här dagen kan bli rätt nästa. Vilken tur man har som får en ny chans varje morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback