WoBWorld

Jag är så stolt över min son just nu. Min äldsta son. Han går igenom sitt eget privata helvete just nu när han startat sin medicinering. Oftast blir man sämre när man börjar med medicinen och det har han blivit, men han håller ut. Jag gråter då och då när jag tänker på det. Men det är inget jag kan göra något åt, det är en sak han får gå igenom själv. Vad jag än vill. Men det känns kass att gett något som min sjukdom i arv till en så fin kille. Vi sitter och diskuterar musik på msn. Han är som jag, en sucker för en bra melodi, om det sen är Metallica eller Brahms spelar ingen roll. Han har just fastnat för Depeche modes "Fly on the windscreen". Fast han spelar i Borås tyngsta band Devastation.

Min man  den killen.

Min man.