WoBWorld

Konstigt att jag är så ostabil. Igår var det det ett evigt lipande och skvalande, idag mådde jag toppen när jag gick upp, somnade under eftermiddagen och sedan dess har jag mått kass. Eller inte kass, det är att ta i. Olustigt kanske är rätt ord. Obehagligt är det i alla fall. Illa mår jag och är spänd och eländig plus att jag fryser så förbannat. Nu skulle man haft ett tbadkar så att man kunde hoppa ner i varmt gott vatten och ligga och skvalpa med en god bok i en timma eller två. Det saknar jag verkligen, ett badkar. Jag älskar att bada, kan ligga timvis i badet och bara gotta mig. Gott för nerverna med.

Men, här finns det inget badkar utan bara en dusch där katten väljer att pinka. Kanske tror hon att golvet är hennes toalett? Men hon pinkar ju ibland i sin låda och skiter gör hon alltid där. Så jag vet inte. MEn det är tur att det är på toaletten med våtrumsmattan så att det inte går ner i golvet. Bara att spola av som tur är.

Konsigt nog är jag vansinningt sugen på en kopp kaffe, men det får jag nog hålla mig ifrån om jag vill sova alls inatt. Men kanske skulle man brygga en kanna thé? Vore kanske mysigt att sitta i skumrasket och dricka thé och känna sig poetisk? Eller så skiter jag i allt och går och lägger mig för att sova bort den här usla kvällen.

Nu när jag läser igenom vad jag skrivit så kom jag på en helt uppenbar sak. Jag som är sjuksköterska borde väl känna mig själv nog för att fatta det utan att jag först måste skriva ner det och sedan läsa det.

Jag håller på att bli sjuk. Så klart. Nu stämmer allt. Ont i halsen har jag ju med när jag känner efter. Jag hade snöat in mig så på att det satt i skallen så att säga att jag missade de kroppsliga symptomen. Frusenhet, värk i kroppen, dålig mage, ingen aptit, nedstämdhet, trötthet.

Att jag är dum visste jag. Men så korkad.