WoBWorld

Jag har funderat på det där med religion sedan jag och min äldsta son hade en intressant diskussion över msn om det. Han är helt emot alla religioner. Kanske beror det på det välsignade övermod man har när man är 18, men han hade bra argument och verkar ha funderat rätt mycket på det hela innan han tog ställning. Själv är jag tvehågsen.

Jag kan inte se bibeln som annat än en samling sagor, berättelser skrivna av männiksor som vill ge råd om hur livet skall levas. Men finns det någon Gud? Tja, inte tror jag på den gamla gubben med skägg, men jag har vansinnigt svårt på att tro att världen skapades helt utan hjälp av något annat än slumpen. Fysik är inte min starka sida, men det är så mycket jag inte förstår. Vad fanns innan universum skapades. När tar tiden slut? Vad händer när man dör?

Den sista frågan är väl den jag funderar mest på. Jag är livrädd för att dö. Skräckslagen. En del av rädslan kommer sig väl av att jag lyckats smita från saker hela mitt liv, men döden kommer man inte undan. Jag kan bara inte tänka mig att allt bara tar slut, att jag bara ska slockna som en brasa när veden brunnit upp. Att allt jag upplevt, gjort och sett ska bli till intet.

Det vore lättare att leva om man hade en tro är jag övertygad om. Men jag är agnostiker in i själen. Jag bara vet inte och det är nog det värsta man kan råka ut för. Det vore bättre att vara ateist eller troende, för då fanns det en trygghet i att tro på något. Men nu så rör jag mig i gränslandet mellan tro och misstro.

Äh, detta blev för tungt att tänka på en fredagsmorgon. Jag tar en kopp kaffe till istället.