Skam den som ger sig

Så där ja. Det gäller att inte ge upp bara för att det tar emot lite. Lade mig en stund på golvet (ja det var en vacker syn när jag krälade ner dit), lade upp fötterna på elementet för att sträcka ut ryggen och böjde och vred på ryggen en stund. Sen var jag redo att bädda rent sängen. Ok, det var inte så smidigt gjort men det gick i alla fall. Kanske ska jag tacka Alvedonen för det. Men nu molar det och hugger som före mitt bäddäventyr. Men nu spelar det ju liksom ingen roll längre. Låt det värka bara, lilla jag ska ner i sängen och gosa med kuddarna.

Jag håller på att läsa Ernst Brunners bok om Bellman men det går trögt. Orden trillar runt, tumlar om varandra så det är svårt att hänga med. Men samtidgt kan jag inte sluta läsa för det är en bra bok, bara svår. Så jag ska snart lägga mig och läsa lite tänkte jag. Sen kanske sömnen kommer och har jag tur slipper jag mardrömmar idag igen. Fan vet om det inte kan vara så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback