WoBWorld

Mobila teamet var här och lämnade medicin och pratade en stund. Det känns konstigt att jag ska behöva ha folk som besöker mig en gång om dagen, men det behövs så väl. Jag är tvungen att klä på mig kläder, borsta tänderna, får prata med en levande människa i alla fall en gång om dagen.

Men idag var de inte här så länge eftersom jag mår helt ok som det är nu. Så de hastade iväg till mer behövande själar. Men nog är det fantastiskt att samhället kan bjuda på en sådan lyx som att det kommer hem någon som bryr sig om en om så blott bara för en kort stund.

Jag sitter och funderar på hur mitt liv skulle sett ut för hundra år sedan. Troligen hade jag supit ihjäl mig vid detta laget. Nu finns det så mycket hjälp att få, även om den kanske inte är så lätt att få, men den finns.

Tacksam är väl ordet för vad jag är.