Tillit

Hur mycket kan man lita på sin medmänniska? Inte så mycket har jag märkt genom livet. Det känns som om det bästa vore att sätta munlås på sig själv och sedan låsa in sig i sin lada och sitta där resten av livet.

När man är nykär så berättar man en massa om sig själv, delar med sig. Sen när det tar slut får man det hela slängt på sig, tillbaka i ny förpackning med ruttet innehåll.

Jag liter på ytterst få människor. Polare R, Nelson, Polare J och mina stora barns mor. Det är väl dem jag känner tilltro till. Sen finns det människor jag håller på ett visst avstånd men ändå släpper in på livet, men det är inte många. För resten av världen så är jag Jonas, clownen, slarvern, gamängen. Men hur länge orkar man låtsas? Det var
Lisa som fick in mig på de här tankegångarna.

Men här på bloggen så kan jag vara mig själv till stor utsträckning, konstigt nog. Fast den läses av en väldigt massa människor jag aldrig sett eller ens pratat med. Vad beror det på då. Visst, jag är till viss del anonym, men jag vet ju att en del som jag känner ytligt läser den med, folk jag jobbat med eller träffat på andra sätt och som nu får en helt annan bild av vad och vem jag är. Märkligt.

Kommentarer
Postat av: urban cat

...men eller hur!

Inne på samma tankar, befriande att kunna vara som man är!

Känner att jag kan det i min blogg, men undrar ibland om inte folk stör sej på mina politiska attacker lite här å där!!

Dom flesta e lixom mer renodlat en Politisk blogg eller som du kallar det vardagsbertaktelser, mode, etc.

Jag e lixom djäkligt privat fast ändå inne å rotar i politiken...

Skit samma, jag e som jag e!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback