WoBWorld

Jag försöker locka fram en smula julkänsla. Det går sådär är jag rädd för. Allt som oftast återvänder jag till sängen, Chips, katten, kommer som skjuten ur en kanon och lägger sig bredvid och så ligger vi där och lyssnar till julmusik och har det väl rätt så bra. men julkänslan? Nä, inte mycket.

Ute spöregnar det. Grått och eländigt. Jag har gått hela förmiddagen och funderat på att åka in till stan men fasen, jag orkar inte. Gå där och trängas med hela världen i den kväljande lukten av glögg och brända mandlar medan regnet faller mellan halsen och kragen och sakta rinner nerför ryggen. Målar jag upp en dyster bild? Jo, jag gör väl det. Jag försöker lista ut vad mina barn skulle uppskatta i julklapp men fasen, vad jag än kommer på så stöter jag på samma vägg, ekonomin. Jaja, det där löser sig väl kan jag tro. Det brukar göra det. Till slut.

Nä, jag tror jag ska bege mig ut i världen och åka til affären, köpa lite ditten och datten som jag inte har hemma. Kaffe till exempel. Det kan nog vara en stor förklaring till min pågående dysterhet, bristen på koffein. Jag gjorde ett expreiment och bryggde lite kaffe på den gamla sumpen som låg i perkulatorn men det var då inget som gjorde en gammal man glad. Bluääck. Så det får bli steg ett. Inköp av kaffe. Sen kanske resten lossnar.

Skam den som ger sig. Jag SKA uppnå julnirvana.