Man börjar ju undra

Jaha, ser man på, det har snöat ute. Året rullar på vare sig man vill eller inte. Jag vill inte. På tv kan man bara höra eländes elände och en gnutta bedrövelse mitt i alltihopa. Men det är liksom snurriga budskap som ges. Man pratar om varsel in till förbannelse, världens ekonomi är totalt på dekis men samtidigt så skriker tidningen att en medelinkomstagara kommer att få x antal kronor mer i kassan nästa år. Jo, det är väl bra, men hur många medelinkomsttagare kommer det att finnas kvar?

Jag kan inte annat än att se att vi lever i en brytningstid där 20 års slöseri och pengamakt fort tumlar nerför en brant och vi kanske finner andra värden. Jag hoppas sannerligen det. Att vi kanske inser att arbetslöshet och sjukdom inte beror på lathet och att vi inte alla har samma förutsättningar att hanka oss fram fast den rådande bilden har varit sån. Att Stureplansidealet blir precis så fult och stinkande som det hela tiden varit och att vi kanske börjar bry oss om varandra.

Men jag tvekar. På tv hör vi hur man ska använda sitt sociala kontaktnät för att skaffa nytt jobb, man ska vara flexibel och använda sin och sälja sin kompetens. Jo vars. Så klart att fabriksarbetarna på Volvo och Saab lätt kan flytta till Skåne eller Norrland eller Lappland eller Södermanland och så klart att de mellan vägg och skål känner en rackare som kan erbjuda ett flott jobb. Jajamen. Så klart att arbetslöshet bara handlar om lathet och föga drift.

Förreste, har ni hört att A-kassan för de största förbunden höjs. Klockren timing.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback