På väg upp igen

Jojomensan. Det går helt klart åt rätt håll. Så bra, det har ju bara tagit en vecka. Den där övergripande, översköljande känslan av att livet sakta sipprar ifrån en, fast på en micronivå då förstås, viker allt som tiden går bort och har faktiskt ersatts av en slöhet och allmän trötthet. Men någon feber kan jag inte påstå att jag har.

Efter att ha gnagt lite i hörnena på den där Lasagnen så gav jag upp de försöker att fylla på med näring. Jag får väl småsnatta lite då och då under dagen och kvällen. Så jag fortsätter väl min karriär i sängen där jag spinner fantastiska planer för framtiden, saker som att byta sängkläder, vilket sannerligen behövs. Sen ska jag ta reda på vad tvn kan erbjuda i kväll. Det ska visst vara nån sån där gala på 4an men det ska jag nog undvika. De brukar vara förfärligt trista de där tillställningarna. Så jag får väl hitta nått annat att göra eller titta på. Det ska nog lösa sig det hela kan jag tro.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback