Redo att ta mig ann nattens äventyr

Ja då var det dags för nattskiftet. Jag har ägnat kvällen åt att sova den utmattades sömn. Det hela blev tämligen obehaglig måste jag säga eftersom jag låg halvvaken i någon timma, somnade och vanknade upp vartannat och kunde däremellean inte skilja på verkligehet och dröm. Dessutom så kom jag av någon anledning ihåg en massa gamla drömmar vilket rörde till det hela ytterligare. Ibland så trodde jag att jag var i det lilla träslottet men att jag drömde att jag var i mitt pojkrum. Men sen kom jag ju på att jag drömde så då trodde jag att jag var i pojkrummet och drömde att jag var i stugan. Hur snurrit som helst. Speciellt som jag drömde om min stora barns mamma och att vi var ihop igen. Eller snarare fortfarande. Fast jag hade haft ihop det med före detta frun vid sidan om.

Jag försökte vakna till då och då men det var liksom som om kroppen var förstenad och jag kunde inte kämpa upp mig till verkligheten igen. Jag har inte den allra minsta aning om vad de där drömmarna stod för. Men jag vet att jag var ledsen och grät när min yngsta grabbs mamma var arg på mig och dessutom inte ville förklara varit hon varit när hon varit ute en kväll och inte kom hem förrän vid 10. Vips så var jag i stugan igen, men nu kom jag ihåg att den ju är såld så jag måste alltså gjort inbrott. Men det var inte så svårt. Jag vet inte hur många gånger jag krypit in i köksfönstret genom åren på grund av att jag inte haft med min nyckeln ner. Men de nya ägarna hade ändrat allt där inne och det blev jag ledsen för med. Det var en faslig masa ledsnad som kom upp. Kan tro att det ligger djupt i mig och bubblar utan att jag kan få ut den.

Det mest förvånande var väl att jag var ledsen över att jag och yngsta sonen gått isär. Det där borde jag liksom fått ur kroppen för 10 år sedan. Men kanske mitt dåliga samvete över hur jag behandlade henne gör sig gällande igen. Jag vet inte så noga. Sen var det en stund när jag mötte före detta frun med sin nya karl och jag blev helt übersur och mådde riktigt kass. Det där trodde jag också att jag kommit över för länge sedan. Men ser man på.

Min enda ledtråd som jag kan tänka mig till alla dessa obehagliga drömmar är att jag saknar en partner och en egen familj såhär i juletider. Eller så är det helt enket bara slumpmässiga drömmar som puttrar. Fan vet.

Jaja, jag tog mig med en enorm ansträngning upp till medvetandets yta och rullade ur sängen vid midnatt, redo att titta på "Jordan rättsläkare" och "numbers". Sen dess har jag smaskat i mig en macka, man äter aldrig så gott som vid halv 3 på natten och nu väntar jag på lokalsblaksan som brukar ramla in vid denna tiden. Det blir väl en sedvanlig nattmangling kan jag tro.

Så man har att göra minsan :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback