Kan inte hålla tyst
Nä, jag försökte, men jag kan inte hålla tyst. Jag är så förbannat snurrig och trött av debatten kring IPRED, FRA och upphovsrätt och partier hit och dit. Helt enkelt eftersom man blandar ihop, geggar tillsammans allt till en enda röra och kryddar det hela med mängder av märkliga påståenden och uppfattningar. Låt oss ställa det utom all tvekan att jag är kraftigt emot IPRED och FRA helt enkelt eftersom de är kränkningar av mitt eget lilla privata liv och öppnar upp för ett samhälle likt USA där man kan stämma var och en för vad som helst utan att behöva bevisa ett enda skvatt eller fänglsa och straffa medborgarna utan att de har rätt att eller möjlighet att skydda sig själva. Jag är dessutom för fildelning som distrubitionsform och skyltfönster för nya uppkommande artister och kreatörer. Det är fantasktiskt att kunna välja och vraka bland alla denna kultur och teknik som erbjuds i världen från min egen lilla stol i hemmet. Jag har tagit del av fildelningen i 12-13 år vid det här laget och det är absolut inte tanken bakom möjligheterna som stör mig.
Men man rör ihop det. Det anförs argument som får mig att skygga som att de artister som inte gillar fildelning får väl göra något annat eller att Da Vinci minsan verkade före upphovsrätten fanns, som om han inte såg till att ta betalt för sina verk. Dessutom har man helt snurrat in på musikindustrin och tycker att artisterna får väl turnera mera och möta sin publik. Jo, men det gäller nu inte bara musiker. Hur ska en filmmakare turnera? En författare? Man pratar om merchendice. Jo, jag är ju jättesugen på en t-shirt med Örebros popband Wilda på magen. Man pratar om att det minsan förr i tiden fanns musiker som spelade i byarna. Jo, det finns nu mer, de kallas uteliggare eller Polacker.
Sen har vi de som sitter i källaren hemma och producerar musik och som sedan lägger ut den på nätet och tycker att det är alldeles utmärkt. Jo, det tycker jag med, det är trevligt med My Space, men du kan ju knappast försörja dig på det hela. Landet är fullt av mer eller misslyckade musiker, filmskapare, författare (hur många har inte knåpat ihop en roman som ligger i byrålådan?. De arbetar som musiklärare, lärare på högstadier, bilmontörer och håller på med sin hobby på ledig tid. När de var 23 så håll de på med den mycket. När de är 33 och har två barn och en fru eller make så får de vara nöjda om de kan pyssla med sitt under sportnytt. Men de tillför mycket föga till det kulturella utbudet. Det är inte dem vi pratar om.
Jag framhärdar att man ser ner på och ringaktar kultur genom att påstå att man inte ska betala för kultur helt enkelt för att man inte behöver. Nån jävla moral får det väl ändå finnas?
Det måste finnas ett pris på kultur, helt enkelt för att pengar är det enda sättet vi kan mäta en prestation i vårt samhälle, hur mycket vi än vill idylissera den tekniska utvecklingen. Om vi tar ämnet musik till exempel så pratar man mycket om att skivbolagen inte längre behövs och där håller jag helt med. Men man glömmer att det handlar om mer än distrubition. Nån sade att eftersom det nu är gratis att distrubiera musiken så ska den vara gratis. Jo men, det handlar ju faktiskt om lite mer än bara att ta musiken från plats a till plats b. Den ska framställas, framvärkas, inspelningen ska bekostas. Tiden som artisten lägger ner ska väl ändå betalas på något sätt. Man skapar ju inte 8 dpåt på 5 minuter, inte om det ska vara bra i alla fall.
Nä, skilj på saker och ting. Framförallt öppna ögonen och förstå att utan att vi betalar artisterna något, om så bara en mycket ringa peng, så upprätthåller vi och späder på det kulturella utbudet. Annars så får vi se ett mycket få antal kulturarbetare som skapar den allra lättilgängligaste kulturen, den som varje 14 åring vill ha. Johan Palm gånger tusen.
Låter det kul?
Men man rör ihop det. Det anförs argument som får mig att skygga som att de artister som inte gillar fildelning får väl göra något annat eller att Da Vinci minsan verkade före upphovsrätten fanns, som om han inte såg till att ta betalt för sina verk. Dessutom har man helt snurrat in på musikindustrin och tycker att artisterna får väl turnera mera och möta sin publik. Jo, men det gäller nu inte bara musiker. Hur ska en filmmakare turnera? En författare? Man pratar om merchendice. Jo, jag är ju jättesugen på en t-shirt med Örebros popband Wilda på magen. Man pratar om att det minsan förr i tiden fanns musiker som spelade i byarna. Jo, det finns nu mer, de kallas uteliggare eller Polacker.
Sen har vi de som sitter i källaren hemma och producerar musik och som sedan lägger ut den på nätet och tycker att det är alldeles utmärkt. Jo, det tycker jag med, det är trevligt med My Space, men du kan ju knappast försörja dig på det hela. Landet är fullt av mer eller misslyckade musiker, filmskapare, författare (hur många har inte knåpat ihop en roman som ligger i byrålådan?. De arbetar som musiklärare, lärare på högstadier, bilmontörer och håller på med sin hobby på ledig tid. När de var 23 så håll de på med den mycket. När de är 33 och har två barn och en fru eller make så får de vara nöjda om de kan pyssla med sitt under sportnytt. Men de tillför mycket föga till det kulturella utbudet. Det är inte dem vi pratar om.
Jag framhärdar att man ser ner på och ringaktar kultur genom att påstå att man inte ska betala för kultur helt enkelt för att man inte behöver. Nån jävla moral får det väl ändå finnas?
Det måste finnas ett pris på kultur, helt enkelt för att pengar är det enda sättet vi kan mäta en prestation i vårt samhälle, hur mycket vi än vill idylissera den tekniska utvecklingen. Om vi tar ämnet musik till exempel så pratar man mycket om att skivbolagen inte längre behövs och där håller jag helt med. Men man glömmer att det handlar om mer än distrubition. Nån sade att eftersom det nu är gratis att distrubiera musiken så ska den vara gratis. Jo men, det handlar ju faktiskt om lite mer än bara att ta musiken från plats a till plats b. Den ska framställas, framvärkas, inspelningen ska bekostas. Tiden som artisten lägger ner ska väl ändå betalas på något sätt. Man skapar ju inte 8 dpåt på 5 minuter, inte om det ska vara bra i alla fall.
Nä, skilj på saker och ting. Framförallt öppna ögonen och förstå att utan att vi betalar artisterna något, om så bara en mycket ringa peng, så upprätthåller vi och späder på det kulturella utbudet. Annars så får vi se ett mycket få antal kulturarbetare som skapar den allra lättilgängligaste kulturen, den som varje 14 åring vill ha. Johan Palm gånger tusen.
Låter det kul?
Kommentarer
Trackback