Utsövd minst sagt
Nä nu får det banne mig vara nog. Jag har helt klart ramlat ner i något jag inte reder ut. Så det är dags att styra upp saker och ting. Fasen, jag somnade någonstas på eftermiddagen och har sovit sedan dess tills jag av hunger och törst kände mig nödsakad att tralla ur sängen. Idag ska jag, säger ska, komma både ut och även städat hemma för det börjar surna ihop i hörnen så att mitt ordningssinne gråter vid blotta ansynen av det hela.
En sak jag måste göra något åt är att komma in till stan för att låna pengar till mina medicinier för nu snurrar det rejält i skallen eftersom jag inte tagt dem. Jag har heller ingen lust att ramla ner i någon vidare depression för att jag inte tar mina mediciner. Det tar emot att låna pengar så här före jul men det måste göras.
Jag kan ju knappast klaga på att jag inte är utsövd. Jag har liksom inte gjort annat än att sova sedan i lördags kväll. Ont i hela kroppen har jag med av allt madrassliggande. Så det finns inga utvägar, saker måste få lite fart.
Det allra värsta är att jag mest känner för att lägga mig igen. Men det är inte trötthet som driver mig utan bara ren och skär leda. Jag vill liksom inget, ser inte fram mot nått, finner ingen glädje i tillvaron. Dagar rullar på, sommar har på något sätt blivit vinter och snart är det jul. Jag kommer ingenstans i världen och jag kan lätt räkna dagarna när jag har umgåtts med någon levande varelse sedan i mars. Fan, det stinker. Visserligen är jag en ensamvarg, men man måste ha lite input med, det funkar inte att bara tillbringa all vaken tid med sig själv och en katt. Det vore oerhört gott att kunna jobba så att man kom hem på eftermiddagen och bara ville vara lite ensam för en stund eftersom man är så trött på att iterragera med andra människor. Men de dagarna kommer väl kan jag tro.
Nä, nu ska jag dricka lite kaffe, röka den allra sista fimpen och göra mig i ordning för dagen. För idag måste jag som sagt bryta mönstret.
En sak jag måste göra något åt är att komma in till stan för att låna pengar till mina medicinier för nu snurrar det rejält i skallen eftersom jag inte tagt dem. Jag har heller ingen lust att ramla ner i någon vidare depression för att jag inte tar mina mediciner. Det tar emot att låna pengar så här före jul men det måste göras.
Jag kan ju knappast klaga på att jag inte är utsövd. Jag har liksom inte gjort annat än att sova sedan i lördags kväll. Ont i hela kroppen har jag med av allt madrassliggande. Så det finns inga utvägar, saker måste få lite fart.
Det allra värsta är att jag mest känner för att lägga mig igen. Men det är inte trötthet som driver mig utan bara ren och skär leda. Jag vill liksom inget, ser inte fram mot nått, finner ingen glädje i tillvaron. Dagar rullar på, sommar har på något sätt blivit vinter och snart är det jul. Jag kommer ingenstans i världen och jag kan lätt räkna dagarna när jag har umgåtts med någon levande varelse sedan i mars. Fan, det stinker. Visserligen är jag en ensamvarg, men man måste ha lite input med, det funkar inte att bara tillbringa all vaken tid med sig själv och en katt. Det vore oerhört gott att kunna jobba så att man kom hem på eftermiddagen och bara ville vara lite ensam för en stund eftersom man är så trött på att iterragera med andra människor. Men de dagarna kommer väl kan jag tro.
Nä, nu ska jag dricka lite kaffe, röka den allra sista fimpen och göra mig i ordning för dagen. För idag måste jag som sagt bryta mönstret.
Kommentarer
Trackback