Vägrar bli vuxen

Nu börjar verkligheten komma i kapp mig. Eller snarare veligheten. För jag har ju planerat att städa idag. Vilket sannerligen behövs. Men orka. Jag har ju så mycket annat att göra. Röka, snurra runt på nätet, svara på mail, läsa, titta på tv, kamma mig, klappa katte, planera julklappsinköp, dricka vatten, steka upp den där laxbien jag tog ur frysen i går, tänka vackra tankar, vattna blommorna.. eh, ja just det ja, jag har ju inga blommor, men tanken var ju god. Kort och gott har jag ingen som helst lust att städa. Alls.

Men, det räcker att jag tittar mig omkring lite förstrött för att förstå att det inte går att smita längre. Vid sängen ligger två eller tre veckors lokalblaskor och skräpar i en hög, gamla portionssnusar ligger i en prydlig hög på golvet, hela lägeheten är insvept i en tunn tunn dimma av damm och katthår. I köket, den riktiga katastrofzonen står disken hög och stinkande i diskhon, hela köksbordet är fullt av oöppnade brev från diverse firmor som kräver mig på pengar jag inte ha blandat med en massa reklamblad som jag aldrig kommer att läsa. På toaletten ligger en hög med skäggklipp efter att jag ansat hakan, kattsand på golvet och toalettstolen ropar på hjälp.

Så, det är väl egentligen bara en sak att göra. Börja plocka, damma, dammsuga, våttorka golven och försöka få någon sorts ordning här i mitt lilla hem. För tänk, ve och fasa, att det skulle bli nått fel på vattenledningarna eller nått sånt som gjorde att man var tvungen att släppa in vaktmästaren här i röran. Stackaren skulle få en chock över att det kan finnas såna här råtthål i bostadsbeståndet. Det vill jag ju inte. Nä. Så lite fart och fläkt får det allt bli. I alla fall så att det räcker till att städa undan den allra värsta skiten.

Men först får jag nog piggna till lite mer. Jo, det får jag nog. Sen är det viktigt att jag fyller kroppen med tillräckligt mycket nikotin och koffein så att jag inte tröttnar mitt i allt det roliga. För att inte tala om att jag måste kolla vad som är på tv i kväll. Och så måste ja... hmmm, ok, jag fattar. Inga undanflykter nu. Men, jag som är så vansinningt bra på just undanflykter. För sjutton, jag har övat träget och ihärdigt på det i 38 år och lyckats finslipa tekniken tills den nu är nästan felfri. Men, ibland får man väl trotsa sin inneboende natur och göra tvärt om vad kroppen vill.

Pust att det ska vara så jobbigt att vara vuxen. Jag har fortfarande inte vant mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback