Att sjunka ner i sitt egna missmode

En av mina läsare (en skara som av en för mig totalt oförklarig anledning bara växer för varje dag) tyckte att det finns roligare saker att lyssna till än Kent. Men då har man liksom missat hela poängen. För det är genom att lyssna till Kent som jag finner hopp och tröst. För jag är inte ensam om att tycka att livet är en svår väg att vandra.

Jag lyssnar, sjunker ner i känslan av total hopplöshet och sedan reser jag mig upp, vederkvickad av att varit nere i botten och kommit upp igen. För ska vi vara ärliga, Jocke Berg är vid detta laget mångmillionär, men han har kommit dit genom att var totalt kompromisslös. Så om han kan så varför skulle inte jag kunna vara det.

Att lyssna till en beskrivning av det jobbiga i livet kan vara fan så mycket bättre än att fastna i de egna tankarna om hur synd man tycker om sig själv. För när man hör hur någon har tagit sig tid till att sätta ord och toner till att beskriva det egna lidandet så fattar man att sånt kan livet se ut. Ochb då finner jag hopp. Konstigt kanske du tycker.

Men prova en gång. Jag lovar. Det ger styrka. Kraft. Mannamod. Mat för en vit man :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback