Knepigt. Igen.

Mår inget vidare när jag tänker på min egen svaghet. Att alltid balla ur när det väl gäller. Gång på gång upprepar sig detta i mitt liv. Så fort det liknar allvar av så ballar jag up på ett eller annat sätt. Oftast försover jag mig. Som om kroppen skriker ett enda "NEJ" inför det jag ska göra och bara släcker ner. Jag fattar inte detta. Nu sitter jag ju i en mycket värre situation än jag gjorde från början. Visst hade det varit jobbigt och nervös att träffa min syster men det hade ju gått med lite Theralen i kroppen. Nu måste jag ringa och be om ursäkt och en ny chans.

Konstigt att jag är så självdestruktiv. Att jag handlar så totalt mot vanligt hederligt förnuft.

Märkligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback