Livrädd utan anledning

Jag sitter här och blir förbannad på livet. En helig ilska som uppfyller mig. Vad i hela fridens namn har jag gjort för att jag ska behöva må så här? Vad är det för mening med ett liv där man för ett ständigt krig med sin egen hjärna?

Fan, jag är i grunden en positiv person (jaja, skratta inte nu hahah) tro det eller ej. Jag ser hygglig ut förutom all övervikt, jag är hyffsat smart och jag är rolig. Men sen ska livet jävlas med mig genom att ge mig och min kropp signaler som bara inte borde finnas där.

Visst fan kan man bli galen för mindre. Ett litet, pyttelitet, område i hjärnan ger mig signaler om att jag är i dödlig fara fast det inte finns något att vara rädd för. Fan, en del lever sina liv på att bli höga på den där känslan. De hoppar ur flygplan, klättrar i berg och gör allt för att skrämma sig själva vettskrämda. Själv räcker det att jag ligger på soffan för att jag ska bli vettskrämd. Är det rättvist?

Fast livet är ju inte rättvist förståss. Det finns så många som har det sämre än jag. Fattiga, svältande, handikappade. Men jag är mig själv närmast och just nu är jag sur som satan på livet för att det gett mig gåvan att vara skitskraj helt utan anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback