WoBWorld

Nä. Det där med att göra ingenting börjar redan blir väl tråkigt. Förresten finner jag mig själv görandes saker mellan varven utan att tänka på det. Kikar runt på nätet. Läser min mail. Donar och fixar och helt plötsligt är man full av verksamhetslusta.

Nå, det kanske var att ta i lite. Verksamhetslusta alltså. Men nått vill jag nog ha att göra. Funderar på att laga till lite mat eller nått sånt. Stoppa buken full med fett och socker och sedan ligga och pösa på soffan resten av dagen med ett lätt illamående.

Förövrigt mår jag hyggligt. Den där lilla ångestmotorn som brukar snurra runt är än så länge tyst och stilla och ingen är tacksammare än jag. Så länge den håller sig borta så är allt ok liksom. Problemet är ju att man trots att den är tyst ändå går omkring med en evig rädsla för att den ska starta igen. Så helt fri från den blir man aldirg. Den har på något sätt kidnappat en och har en i ett fast grepp.

Men än så länge så kan jag som sagt bara konstatera att den håller sig på avstånd och att jag är tacksam för det.