WoBWorld

Jag har fortfarande inte smält det. Jag ska få en egen lägenhet. Någonstans att bo. På riktigt, omgiven av mina egna saker. En dörr att stänga. Känna mig vuxen igen. Det ska bli så underbart och det är bara 2 veckor tills jag får nyckeln.

Det var mobila teamet som var hemma och gav mig det positiva beskedet. Jag jublar inombords.

Vi hade även en trevlig diskussion där jag fick förklara lite vem jag är och vart jag kommer från. Vad jag gått igenom och vad jag pysslat med i mitt liv. Sedan diskuterade vi kring vad de kan göra för mig. Huvuduppgiften blir väl såhär i början att få ut mig i världen minst en gång i veckan i alla fall.

Som de berättade för mig finns det inget utrymme för mig att boka av eller smita undan och det är nog precis vad jag behöver.

De kunde även lugna mig lite när det gäller katterna. Kanske finns det en öppning för att jag får ta med dem eftersom jag har haft dem så länge och skött om dem på ett bra sätt hela tiden. Vilken lättnad det vore. Mina små kompisar ju.

En tvåa var mer än jag kunde hoppas på. Då kan kanske barnen sova över utan att vi behöver trängas med varandra. JAg har ju bäddsoffan och dessutom en våningssäng som kan stå i sovrummet. Det roligaste vore ju om min son ville bo varannand vecka igen men det får vi väl se vad han tycker om att sitta i Viskafors var annan vecka.

Men det ska bli så underbart så det är nog ingen som rikitgt fattar vad som rör sig i min skalle just nu...